Havet ligger och vilar tyst,
inte ett ord, inte ett knyst.
I all sin simpla prakt,
håller den varsamt vakt.

Tills någon börjar sjunga,
och havet begynner gunga.
Aforismen sjuder från botten,
ända till havets toppen.
"Hur mycket du än vill,
är det inte dig hon sjunger till."

Så ligger det alldeles stilla,
som en bortkommen spillra.
Avaktande på att någon går förbi,
och äntligen spelar havets melodi.