Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hur depression känns för mig.


Det djupa, mörka blå.

Relingen håller inte längre,
utvägarna blir trängre.
Ner i det djupa blå,
kylan får mina hår att stå.
Ytan glittrar ovanför,
måste upp innan jag dör.
Ett ankare runt min fot,
jag känner havets hot.

Djupare sjunker jag ner,
ytan jag inte längre ser.
Jag sprattlar omkring vilt,
mörkret lägger sig som en filt.
Att just jag dragit denna lotten,
livlös ligger jag på havsbotten.




Bunden vers (Rim) av Bacillb
Läst 148 gånger
Publicerad 2016-03-18 11:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bacillb