kvinnan
kom till

ödehuset i skogsdungen



där sjön
av
hävd

kvävdes



jag fann en sten av övervuxen
ramlad knuffad in i glömska
kvedosången steg in




nu sitter jag vid gravstenen
fyller i mitt namn med guld
med sirligpenslar


i tappra försök
älska


den vilken lade minnesstenen
i jord