det känns som jag seglar med vinden

där jag står högt uppe på berget

det är då allt känns så långt borta

men ändå så nära

du sitter vid min sida min fyrfotavän

nyss jagade du iväg en skata

nu sitter du här bredvid mig

ser så oskyldig ut

nedanför sluttningen ser jag huset

där du en gång bodde

jag ser det tydligt

nu när all sly är borta

färgen är ändrad

då på den tiden var det gult

nu är det falurött med vita knutar

om jag måste välja väg

när jag går härifrån min utsiktsplats

så väljer jag den säkra vägen

den som inte går längs bergets kant

stigen är vältrampad och hård

att gå på

jag får ont i mina fötter

ser mig om

försöker hitta dit där mossan växer

så jag får trampa i den mjuka och

sköna mossan

mina fötter får vila från den hårda stigen

jag är framme vid ängen

där blommar ännu både smörblommor

och prästkragar

jag sätter mig ner i gräset

njuter av den ljumma luften

min underbara fyrfotavän

som inte viker från min sida

vi ser på citronfjärilen

dom flyger från blomma till blomma

en sällsam känsla möter mig

när jag reser på mig

för att gå vidare hemåt

dagen har börjat gå över i kväll

ser silhuetten framför mig

undrar vem det är

så plötsligt är den försvunnen

jag är framme vid parkeringen

där bilen väntar

på att jag ska ta mig hem

anits 29 april 2014