I en annan del av världen brinner inga eldar, sjungs inga sånger, kastas inga glas. Där skakar istället nornorna ut sina vävar över själarna, som sökte de famna mjukt det lilla liv som är ... bortom. Bortom de suckande kolonierna, gravarnas vemod och de försiktiga stygn som syr alltings motsättning samman. I trädgården stannar trädgårdsmästaren mellan det mjuka i vävarnas linjer, lite överraskad men lycklig. Ty bland spirorna går barnet åter. Och skrattar.