Sedan regnade det och det regnade i dagar och nätter och jag förstod att ett år redan passerat förbi för ett ögonblick. Så som vi brukade tända ljus som brann ner. Så som vi älskade och nötte på varandra, så kränger klotet runt i dag,
har blivit en del av oss, äntligen. Så när du böjer dej ned för att plocka upp den första vårblomman ur jorden har redan vintern bitit sej fast runt dina anklar, och innan kvällen ens, så som på en taxibil som letar efter adressen, börjat skymma, där, där i dom upplysta gatornas sken vi tycks tro att tiden står still, är redan morgondagen utstakad. och antagligen också den framtid vi har att se fram.