Det rör sej,
fladdrar, det är segel.

Maskinrum under höga vågor.

Aldrig har himlen legat så lågt
som denna kväll.

Jag sitter
med uppspärrade ögon,

invid fyrglasljusets oranga sken uppe i fyren i kväll

Där ute på sjön
där många dukat under,

där ute i havet
bland höghus och blänk.

Det flaschar ymnigt av neonlampans spel.

Fyrar känns så ensamma
och dit ut vågar ingen gå,

där faller döda kråkor.
De ligger i en jämn rad,
och skapar en helt annan bild
i våra ögon än vad dom egentligen är

de som förlorat sin kvällsvard,

där uppe på de bronsprydda klockstaplarna.
De med alldeles för oborstade vingar, dessa kråkor,

dessa skrän i natten.

Jag går ut på balkongen men där finns ingen sjö.

rakt nedanför bara ett mindre rymdskepp som lagt till
alltså ingenting nytt under himlen