askens blad

stigen ur
vinter




snidad av varsamhand




doftar mahogny
ebenholts

elfenbensrosor




låset är
en gåta



nyckeln bär hon

där

vingarna mötas




hon bär en kedja
av guld



mjukt
följer länken

hennes vandring



hon lyssnar till
rytmen



var gång den slår hårt
trasslar sig i knutar


saktar hon
in



hon ler
i visshet av

att


i mitten
av varje ring

andas


liv


så är
tomheten