Sörjande tårar har torkats bort.
Livets som låg i träda har gjort ett försök att blomma ut.
Söker värmen i närheten av solen som skiner skarpt.
Själen har inte vaknat men tanken finns och drömmen förändras i takt med hjärtats slag.

Smärtan som styrt denna diktatur som kroppen är ser revolten komma.
Stryker sig skyggt ut med skuggornas bekväma och skyddade stråk.
Skrattet som ekar mellan grändernas slitna väggar varnar och uppmuntrar på samma gång.

Vad som sker med den störtade regimen vet nog ingen.
En galen tanke inom själen ber om hjälp för att förinta den totalt.
Men vem ska kunna hjälpa den som inte behöver bli hjälpt?
Som en tyst rådgivare hörs rösten som manar på om hopp och tro.

Kanske är det ovanan av att höra denna rådgivare som får kroppen
att sakta, sakta snegla mot den forne diktatorns trygga regim.
Men själen har bestämt sig att så får det inte bli.
Här är nu och gårdagen är ett minne.
Minnet är en spegelbild av tankarna som fanns.
Förflytta blicken och se dagen för vad den är och den styrka den kan ge.

Lev!