Jag går i stjärnor. I de så långt ut brinnande små prickarna som flämtar som knappnålshuvuden in i mina ögon. Jag förstår att haven där är bevarade från människorna, att det finns en tanke med dessa avstånd, jag förstår varför andra världar slipper oss. Det är som att skriva min älskades namn på en strand när vågor sköljer bort det. När molnen kommer och täcker för.