Egoist är inget sympatiskt ord, vem vill vara egoist? Inte jag, inte du. När är man egoist? När man bara tänker på sig själv? När allt man gör är för ens eget bästa? Om ens eget bästa inte skadar någon annan, är man egoist ändå? Om man aldrig tänker på sig själv, om man nonchalerar sig själv, om man anser att allt som har med en själv att göra är egoism? Om man inte vet vem man är, om man inte tar reda på vem man är? Om man behandlar sig själv sämre än man skulle behandla andra? Vad är det? Är alla ensambarn egoister? Är alla som har syskon osjälviska? Lär man sig att allt cirklar runt en själv, lär man sig att dela med sig, lär man sig att man måste slåss för att få det man har rätt till, lär man sig att man aldrig behöver konkurrera? Är alla egoister ibland, i vissa situationer? Är vissa människor aldrig egoister? Är vissa människor alltid egoister, fast de kallar det för något annat, t ex smarthet? Har man rätt att ta plats? Är man egoist om man anser att man har rätt att ta plats? Är man osjälvisk om man gör sig osynlig, om man gör sig mindre, om man alltid visar hänsyn, men inte kräver att andra visar samma hänsyn tillbaka? Är man enbart dum? Var går gränsen? Varför är begreppet egoism intressant? För att det är en mänsklig egenskap, och jag är en människa. Du är en människa. Är du egoist? Tänker du enbart och alltid på andra, hur de mår, hur de har det, vad du kan göra för att de ska ha det bättre och må bra? Tänker du på vad du ska göra för att du ska må bättre och ha det bra? Tänker du på vad andra kan göra för att du ska må bättre och ha det bra? Skulle du vilja leva i en värld där ingen tänkte på dig, där ingen brydde sig om hur du mådde, där ingen tog hänsyn till din önskan att bli bekräftad? Skulle du? Skulle jag? Var går gränsen? När går egoisten/egoismen inte längre att förstå? När kan den inte längre förklaras och försvaras som en del av en människas mänsklighet?