Stigen som mitt sinne vandrar
Är vävd in bland Jupiters ringar
Sålunda mitt hjärta stannar
När någon klipper mina vingar

Mitt livs rem har jag lämnat bakom
Och byxorna och byxorna!
På en grusad stig jag vandrar
Med stjärnornas onda andar
Min värld stigen den förvandlar
När jag enligt tidningen omkom

Väl där framme står
En byggnad en byggnad!
Lika noggrant undangömd
Som den är bortglömd
Och som den är uttömd
På allt som längtar till nästa år

I mitt liv hade jag så många att jag klarade mig
Vänner så många vänner!
Det fanns de som var där
Och det fanns andra som fanns när
Men mest av allt var nog alla här
Och den jag saknade mest var dig

Kungen i mitt lilla rike du hade kunnat vara
För kungen för kungen!
Om istället för att ha tagit sats
Du endast hade tagit din plats
I mitt förgyllda ädelstens palats
Så hade jag kunnat dansa igenom problem i skara

För när allt kommer omkring
I universum i universum!
Så var det allt jag hade
Vänner som cirkulerade runt med mig
Som rörde sig lugnande och förutbestämt
Aldrig kom att krascha en komet in i mig, och vända min värld upp och ner


Hur mycket jag än önskade...