Sen skymning blir till natt och den sjunger till långt in på morgonen. Denna gryning, denna folktomma gata. Bilar på rad fint parkerade efter varandra. Hus på linje utefter kullen. Gårdagskvällen som föll bakom har passerat. Man hör fåglarna tidigt från ett fönster på glänt som är mitt. Ute känns vårvindar hur de smeker fram sina andetag om den torra luften av damm och ljus. Gatan höljd i motljus och faller i skuggorna från husen så att solen aldrig når fram till mitt fönster, inte förrän efter ett någon gång. Det gör ingenting. Humlan har redan hittat in och delar en stund runt porslinslampan som om där var någonting sött och varmt. Den skimrande håriga kroppen dansar och vibrerar till en svag ton av motor. plötsligt är den borta och jag tror jag ska gå ned till vattnet för att där se ifall barkbåtarna förflyttat sej sen igår. Alla dessa tusental från världen där ute. De som nått så långt och som väntar på att få beträda detta förlovade land.