slända
i gryning




släpper drömtrådar



in i ängen




vildblomstren mottager
de spårlöstas

andning





vi har funnits här så länge så länge haven minns
hur de steg upp samt lade rösen
stenar
berg
stensättningar





tätt
sammanslutna


samlas stenfolken till råds





trädens urålder
manar vindstilla


skogsnycklar
skänker ljus




till tjärnens släckta
glasoval





hör du rösenas friviskningar
vi är bergen vilka skådar gryningen




stensättarna
såg in i spiralerna



lade med varsamma händer
fallna på knä




torgets
tårblock

av de huggnas minnessfärer




röda brinner
torgets

pilar
vid dammen