hör du
manarna

svara




hästarna
samlas i ängen



där lamorna samlas


cinnober

bär hudarnas klanger



ögon
skådar vida


ut
ur

inren




i gunga av bast vaggas en fråga
kan du uppleva detta min älskade




handblad i ekens krona



svalkar tankehettan


strör
visdomsädelljus


in i ansiktens
slöjbärare





stängsel lagda
hindrade
ej



hennes längtan
in i höggräs frodiga



helt nära
lade hon sig



följde plymernas
vajande
vaggande



hon bar molnen i ögonrymder


gavs
fri




visdom
vishet


bliv mina tofflor
givna ur skogarnas


djupa rötter



varur hjärtblad andas
nornas maning


till
liv

livsrörelse



blodmåne skriar
i nattens radband


havet
ett eldhav i sikt





han
svävar



kom

kom


låt oss måla
molnbladsdrömmar


skruda
nattens ark



med mönster av allt
det


vilket rör sig i skogssjöarnas
djupa stengrunder



låt oss
överlämna
arken



i kärlek till sömmerskorna


de

vilka gavs nålar
ur månsilverskålen



nålar med ögon
seende i natt



nattskärran öppnar tonen