Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En katedrals tomma salar

 

 

Ensam jag går

i en katedrals tomma salar.

Några solstrålar skär in

genom ett färgat glas.

Varför är jag här ensam

på ett golv vars stenar är kalla

inga andra har här gott.

 

Är jag den sista, kristna

här på jorden?

Har alla andra

givit efter för andra makter?

 

Jag är gärna ensam här

i katedralens tomma salar.

För att en dag lägga mig ner

på dessa kalla stenar

och ge upp min ande.

 

Så en dag faller allt samman

och blir bara en stenhög kvar

till minne av den sista kristne!

 

Sedan skrapas allt bort

för att ge plats till någon

sorta kupol.

 

Precis som nu

på tempelberget.




Fri vers av M M Mannheim VIP
Läst 134 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-05-29 12:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

M M Mannheim
M M Mannheim VIP