Redan medlem?
Logga in
En katedrals tomma salar
Ensam jag går i en katedrals tomma salar. Några solstrålar skär in genom ett färgat glas. Varför är jag här ensam på ett golv vars stenar är kalla inga andra har här gott.
Är jag den sista, kristna här på jorden? Har alla andra givit efter för andra makter?
Jag är gärna ensam här i katedralens tomma salar. För att en dag lägga mig ner på dessa kalla stenar och ge upp min ande.
Så en dag faller allt samman och blir bara en stenhög kvar till minne av den sista kristne!
Sedan skrapas allt bort för att ge plats till någon sorta kupol.
Precis som nu på tempelberget.
Fri vers
av
M M Mannheim
Läst 134 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2014-05-29 12:37 |
Nästa text
Föregående M M Mannheim |