Först händer som spjärnar mot väggen

fattar den tid som passerat

dörren skapar ett våldsamt ljud

hjärtat ackompanjerar

i baktakt


kontakten är urdragen

lamporna släcks när stjärnorna

sjunger finstämt till jordarnas hymn

och hela du är nu

en enda stor metafor

inte längre här


jag

står med tomma sänkta händer