Jag kämpar aldrig med poesin, bara med orden

som slingrar sig likt en brandslang

Jag tar spjärn och lutar mig mot dem

med all tyngd jag kan samla

Då lyder de motvilligt

Faran är att orden ska segra

och komma rusande mot mig

där jag står alldeles för nära

Jag vet ju hur rasande de kan bli 

när de tvingas till underkastelse

Då reser de sig i en båge

och hugger likt en fräsande orm