YTTRE INLEDNING eller HELGDAGSKVÄLL
Instinktivt vänder jag mig mot dörren för att se om någon tar i handtaget på andra sidan – alltid Den Andra Sidan. Allt är dock stilla. Så hör jag mig själv andas. Ännu sover jag, ännu har ingen, och då menar jag Ingen, öppnat dörren. Så - med ens - händer något jag inte kunnat förutse, trots att det är vad jag innerst inne hela tiden - Hela Tiden - väntat på men inte vågat tro på riktigt. Jag vaknar med ett ryck, har glömt att jag sovit, att jag drömt, glömmer att jag glömt likaså. Allt är som vanligt. Handtaget trycks nedåt och dörren öppnas sakta. Jag hör någon andas. Är det jag?

Då slår det mig plötsligt att jag inte är tillräckligt förvirrad för det uppdrag som väntar mig: att tillverka ett palimpsest i ord som överbryggar ett gap i tiden, allt betingat av att jag hoppat över ett par sidor i min lilla anteckningsbok, inhandlad på Konsum.

Felaktiga diagnoser kommer senare att ställas om mitt tillstånd under denna underliga tid. Ingen kommer med säkerhet att veta om det rörde sig om temporär regression-degeneration av primära tankeförmågor eller om ett medvetet försök att uppnå ett verbalt förvirringstillstånd, liknande buddhisternas Nirvana, fast tvärtom.

Mentalitetsspecialisterna och hjärnfantomdressörerna kommer att slita sina tupéer och kala hjässor, när de får ta del av följande, långt i förväg skrivna redogörelse för min nuvarande mentala status. Sakernas tillstånd är således som följer:

LÄGESBESKRIVNING 1 A (vägen till Yppa)
”Sättet att röra sig angav tiden med viss felmarginal för vakthavande ordningspolis utan att åtgärder vidtogs i det rätta ögonblicket, då en för tillfället ännu ej tillfrågad vakt från Säkerhetstjänsten ombads skynda till det för områdets skull omtalade speciella tillfället i tids-kontinuet, utan att för den skull påtala den olämpligt valda dimensionen. Härvid yppade sig tillfällets dåvarande beskaffenhet till viss del, varför merparten drabbades av dåndimpen i slutändan. Rapningar utbyttes helt stillsamt, och i enlighet med protokollet, med andra väderspänningar, och den därvid uppkomna odör som då yppade sig var vid tillfällets dåvarande beskaffenhet en stilla undran över vad klockan var.

Klockan var slagen, sönderslagen, och de frågor som därvidlag yppade sig var följande: ’Var är vi?’, ’Vart skall vi?’, ’Vart går vi nu?’ samt ’Hur går vi vidare?’ Svaret på dessa frågor, och andra ännu icke ställda, ännu mindre tänkta, formulerade och desarmerade, var och förblev samma svar som alltid sedan tidernas begynnelse, dvs. sedan Den Mänskliga Mentalitetens Gryning.

Vakthavande ordningspolis ur Säkerhetstjänsten meddelar lämplig tidpunkt, när sådan situation yppar sig, i princip på samma sätt som Regelverkets Undantagsbestämmelser gällande handhavande av tidpunkter i giltiga dimensioner.

Ni förstår att det kan ta tid att bearbeta dylik inkommensurabel information på ett relevant strukturerande sätt. Tillförlitligheten är rubbad; minnet sviktar.”

KOMMENTAR TILL OVANSTÅENDE (hemma igen)
Något om oliktänkandets fadäser. Det måste inte vara så att det är så det måste vara. Ty jag älskar icke alternativlösheten. I stället är det ofta så att det som hänt i någon mening inte inträffat. I varje fall inte tidsmässigt innan det i själva verket inträffade eller kunde ha inträffat. Vissa fragment kvarstår som pekar på att det kan ha hänt, men någon annanstans, vid ett annat tillfälle, kanske i en annan dimension.

KOMMENTAR TILL KOMMENTAR (skepsis inträder)
Något om Originalkopian Helgdagskväll. För sent uppdagade han sin belägenhet: han satt oomkullrunkeligt fast i helgdagsbanaliteten. Det var bananskal han halkade på, hundskitar han trampade i, svarta hundar som jagade hans cykel i kvällsmörkret, flickor som tittade menande på honom eftersom de var skelögda, böcker han aldrig läste, eftersom de ännu inte var skrivna. Kort sagt: han hade inte långt kvar, hade inte långt kvar till att vara en perfekt kopia av sig själv. Så kan det gå även i de bästa av familjer.

Det finns alltid några irriterande gruskorn som man måste sopa under mattan. Det hade bara blivit så erbarmligt svårt att hitta på nya truismer åt Säkerhetstjänsten eller herr Messerschmidt. Vem skulle till slut genomskåda hans apkonster och sätta meningarna i annan ordning än den arbiträra?

Detta var verkligen en tankens palimpsest-fest! Den bjuder vi på!