vind i vagga
vagga i vind
vagga i vind
vind i vagga
trädet bär röda bär
visst kan de visa, visa
men
hur skall de visa kunna visa då floderna är barrikerade
hur skall vishetens stämma kunna flöda fritt
barriärreven nystas i skönhet
så strömmar floderna
ur havet
bävrar bygger dammar i insikten av genomsläpplighet
det finns människor vilka bygger bäverdammar
dessa har lyssnat till bävrarnas vattensånger
så finns det de vilka bygger dammar
det verkar vara av samma anledning som
de samlar rikedomar på hög
kan de ej se detta vatten
kan de ej se att de är detta vatten
och hur de än gör
kan de ej hindra vattnets väg
kanske lägger de till och med murar i botten
det är bilden av en sluten
knuten hand
det finns sprickor
i murar
vattnet andas vägar
så är det
visst kan de visa, visa
ty hur du än bygger vallar
så viskar stämman
de ytliga rötterna kan fördämmas
dämmas upp
de djupa rötterna kan de ej skada
så se nu detta under
detta så vackra under;
de djupa rötterna gräver eller rispar underifrån
de ytliga ovanifrån
se så vackert dessa rötter flätas samman
se visdomen vandra i ängen
hon bär en korg med visdomar
korgen är flätad
genomsläpplig
nej, hon spiller ej droppar
och gör hon det är det till dropparnas insjunkan
ett steg i nöd hörde hon
släppte droppen
till instigan

vind i vagga
vagga i vind
havet bär skeppet en mussla i sand.
pärlemorsolfjäder lades i hav.
havet bär fjäderskeppet in i vida färd.
vin i vagga
vagga i vind
skeden vilar i bommens slag.
bommen är pendeln vilken följer hennes händer
följer hennes fottramp.
molnen är nystan spunna av socker med inslag av vitt.
löparen löper med spolen i hand.
tänder fatet med bidanskol på berget
vilket blickar ut in över hav
vind i vagga
vagga i vind
bär pärlan med orden skrivna med månsilvertråden
pärlemormolnen är svävande hägrar
bär i spannöknarnas skepp
karavaner är gungande
gungande skepp
vind i vagga
vagga i vind
doftar sanden doftar myrra doftar kanel
lugna dig sinne vila i havets dyning
hon väver segel till skeppet vilket seglar i havsvind
hon väver dukar till tältens baldakiner
eldfågel lyfter med vingar av solglöd
vingpennor skimrar silver
ögonen skådar i ädelstensskiffer
vind i vagga
vagga i vind
hon vaggar barnet i korgen
hon flätade i enen
är pilen vilken flög ur bågens radie
fann bågens fyllda cirkel
och barnet är hennes hjärtas röst
vind i vagga
vagga i vind
vagga i vind
vind i vagga
trädet bär röda bär

hon andas stilla
stormen är lagd i viloblad