Cockies - vår gemensamma nämnare – ett spår i sanden, flera spår i sanden som synligt suddats ut av vinden, men ändå finns kvar i evig tid. Går spåren åt motsatt håll.
Ska spåren vända mot samma riktning? Hoppet lever. En önskan uttalas. Inget förbleknar. Inte sorgen och inte skulden. Allt i minnet. Försoning? Är det jag?
Är det du? - Ser du mina spår?

Johanne
Våren 2006