" vet du vad jag inte förstår med dig, "
säger han och följer långsamt
mitt ärr på magen med fingertopparna

*


det ligger stora blodfläckar
på vårt bleka lakan
bloddroppar på linoleumgolvet
på mina rakade smalben
och han smeker mig
men
........................inte för hastigt
........................inte för svävande


......han vet,
.........mycket väl

och fingertopparna förflyttas
över självmordsärren
över en tatuerad slinga, min döda vän,
och medkänslan strålar ut
genom den tjocka fingertoppshuden, jag vet
ju att han begriper.
så torkar jag bort blod
med min handflata och..v ä n t a r .



men han pratar om operationen
om när jag skulle resa mig
igen
och de fick hjälpa mig stå
, men hallå, det kan inte vara det
och han drar sina händer
lätt, löst
över blodsjöar
över mina strimmade underarmar
som om de vore dyrt porslin

med sprickor i,


följer långsamt
mina skråmor med fingertopparna
med vadfan, säg då, vad är det
du inte förstår


*

och så med kärleksblanka ögon
dröjer han sin tumme
över mina torra läppar, dämpar,
och säger:

" på något sätt är du så skör
men ändå pallar du så jävla mycket.


jag får inte ihop det "