Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Älvor och tusenskönor




Vi ska alla samma väg. mot belysningen. Har du packat varmt, Det är något vi måste. Hon på gatan nickar
och tittar upp.

Hon måste säga något, rycker tag i någons arm som aldrig sträckt sej så hjälplöst
mot en annan människa förut

Jag smeker min käraste. hon ler inte, säger, så har du aldrig förr
på det sättet gjort

Det är så vackert där, som att lämna något just som. Men då är det försent
och nu är det nära,
älskling bara en liten stund till

Hon får något drömskt i sin blick
en vattnig sömn av blom

Hon suckar och det böljar en sång i mitt bröst.Dessa nätter vi var sammanflätade i en dans av älvor och tusenskönor. Ljuvlig är en brand och helvetisk
hur den brinner ner

Våra sängar med rena lakan. Stoft mitt över golvet
och flor
är en symbol för det

Och nu hänger världen i en lina och dinglar kring åskknuten
fast i Guds långa finger ut

Hur han bjuder oss på en helt galen kasperteaterföreställning
och nu är sagan slut




Prosa av Lars Gullberg
Läst 163 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-07-05 09:29



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Ömsint och med bilder som glaseringen på bränd keramik läser jag din text som ett farväl till en person som har betytt mycket eller till en vacker saga. Gillar denna text väldigt mycket.
2018-07-06

    Sefarge VIP
Snipp snapp snorum
Nu får någon annan
Leta efter Golum?
Snopet bra
Skrivet!
:)
2018-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg