Mina händer lever var sitt liv.
den ena vet inte vad den andra gör
Om de lärde sig att samarbeta
skulle det bli väldigt trist

Högerhanden lever ett handbrunstigt liv
frilansar i åtråns mitt
En utrotningshotad modell nära utplåning
som ibland tappar passionen

Vänsterprasslar med verkligheten
skriver och målar utan kontroll
Den ritar på dagarna
och suddar på nätterna

Vänsterhanden målar fan på väggen
för säkerhetsskull
Den tränger in i själen och råmar
med sitt mörker

Händerna skiljer sig åt i brännbarhet
likt utomkroppsliga skapare
Med det oseddas klarhet vandrar de
genom själens alla väderstreck

Till följd av poetologins evolution
får de fria händer
Nu sitter de och pratar om mina texter
texter som inte existerar för varandra

Deras andetag når inte de bortersta raderna
där alla mina drömmar finns
Själv driver jag dit där ögonen vandrar fria
där allting är här och nu

Allt jag odlar där är en väntan
på att komma ifatt mig själv
Tills dess lägger jag mina texter
i sängen och älskar med dem