När hennes hjärna sent på kvällen blivit trött och hennes ögon blundar

då vill den ofta ljud till färger överföra

på dagen får den inte det, det skulle störa

Efter tio kvällstid blundar hon

och hjärnan börjar måla

I tystnad blir en stilla skogsvind till en grön och gyllne strimma

tunn och fin och ljusa färger börjar stråla

En ensam kajas krax ett stort kinesiskt tecken

Hon tittar länge och tar inte väck den

Bakom hennes  inre rullgardin

är världen nu så tyst och fin

och kattens svaga krafs med klon mot kylskåpskanten

ett ojämnt silvergräs i vänstra hörnet, kanske vid atlanten

och hennes sovkamrat

ja sovkamratens tysta pust

ett blågrått kantigt hjärta vält på sned

hon ler och ser det med

När världen gått till vila rätt och slätt

då kan hon se den på sitt eget sätt

Då blir det rätt