Hennes fingrar hade blivit ännu tunnare
och jag såg det
och hon såg att jag såg det
Snart kommer jag att försvinna viskade hon
Inte då försökte jag
Du kommer finnas kvar
i glittret i varenda daggdroppe i murgrönorna vi målat
i hjälplinjerna
i vägens sträckning
i dom svårfångade
vitsipporna

Sen blev det tyst en stund
Vi grät nog i smyg
båda
för vi ska alla ut
i det svårfångade ljuset
förr eller senare

helst senare