Jag stod i korgen till en jättelik byggkran. Kvällssolen glödde i berg-och-dalbanans stålskelett. Långt därnere lekte skuggorna i sommargrönskan. Selen var på och repet fastlindad kring mina fötter. 

Jag kände ett lätt illamående när jag tittade ner och såg hur vattnet under krusades i kvällsbrisen. Jag stod på korgkanten beredd att göra mitt första bungyjump. Instruktören började nedräkningen. Jag låter kroppen falla framåt med utsträckta armar.

Jag faller som i slowmotion. NEJ, stopp vänta för in i helvete! HJÄÄÄÄÄLP! Hallååååå, stopp ett tag! Jag glömde....åhh herre gud.... säga ..... en sak! Jag är alldeles för gammal för det häääääär! Jag kommer att falla isär innan jag kommer ner!

En kort sekund finns jag med i svalornas dans. Sedan går allting oerhört fort. Jag ser himmel och helvete byta plats. Det känns som om kroppsdelarna faller isär en efter en faller. Det skaver och gnager och bildar sprickor som rubbar mig ur min tidslåsning.  

Jag  ser det krökta rummet. Nu är det kört, hinner jag tänka. Miraklen tippar över jordens kant. Och mycket riktigt, energin i luften tar slut, som om det handlade om syre. Jag får en nära-döden-upplevelse! En film börjar rulla i huvudet. Skulle jag alls bry mig, om det inte vore för att jag dör nu tänkte jag?

Plötsligt bromsas döden upp av en lina och så chocken när jag stöts ner i vattnet. Filmen fortsätter rulla på i skallen. I sagans värld doppar jag ned huvudet i badvattnet, en sekund eller så, och stiger upp på flodstranden någon annanstans. Arbetar dag och natt tills jag darrande av ålder förtvivlat dränker mig i floden.  

Sekunderna senare var jag på väg upp mot himlen igen. Förvirrad drar jag upp huvudet ur badvattnet, medan de vuxna med upprörda stämmor försäkrar att jag måste doppa huvudet en gång till eftersom tvållöddret fortfarande sitter kvar!

Jag hamnar under ytan ännu en gång, och nu försvinner tvålöddret liksom min hjärna! Jag hänger gungande och slak i linan, stirrar tomt ut i kvällen. Känner chocken i kroppen och upplever en förlamande tystnad. Först på fast mark hör jag rösterna. Någon lägger en filt om mina axlar.