i natten
står

regnträd





iklädda blanka mantlar




forsen virvlar
ur handskålar


rör vid bergets rothavda





fem korpar
vakar vid enens bär




gjutna hjärtformers harmonier




in och ut
ut och in

vattentrappor


röda fjällbärare
samlas i dammen




regnträd
renar
martankar









det krokiga är ej det raka
det raka är ej det krokiga
ändå är de varandra
komna ur samma punkt
och punkten är den stora cirkelns nav









röda
faller nattens vågor
in




guldblad
lagda i skymning




skriver
origos
vidgade oblatseld




regnbågsmantlar
slutna

in i seglande spann




smeker
markens hud




trumman vakar med elden



med hon

vilken

inser

gryningen







stickan i ditt finger
har behov av ditt pincettöga






axlar
bär moln


fyllda med tvehågsenhet





yxan klöv ådern


ljudet skar
genom märg
genom
ben




lyssna till stigarnas toner



klöverhänder
doftar

honung på pannans veckade



molnen
lyfter
tyngd







ur bordets nakna öga
stiger trädets saga







karga är
axlarnas nyckelbågar



oken
är lagda i stjärnväv




tyd
det du hindrar


stiga ur



skiktens djup




violträden bär ametister