ur marken stiger de fallna regnen
lyfter mantlar av axlar
fjäderdunsmoln
smeker skymningsblå toner
skogen andas
havets fridstystnad




hon är
en

ömtålig stängel
vek



spröd





bär elden i
bergsåder





vari blåklockan tonar in




klippor
andas röda strömmar



sand
strilade hon
genom fingerstjälkars
öppnade bön
sand
lagd i
vila


strömmar röda
andas
klippor




vita fjädrar
är satta
i

bergsträd





hon stiger in i tjärnens
lotusandning




lägger hjärtat
i asken av ebenholts
hon täljde den med månstrimma
intarsia ur mahogny



ögonens
glasmosaiker
klarnar




hon lyfter händer in i stjärnmoln
askens lås är mässing
ur stjärnsmedshänder



nyckeln lagd
gömd



i den trettonde lotusen



så är det
slutet



den vilken ej söker
skall finna




pionen

bär djup
röda


sagor


i mitten andas
solpärlsdroppars
pollenandning




kom
purpurfjäril
kom



låt mig bjuda dig lä

i dessa vindarnas
ysterstyrka


näri
regnen viner tjutande
stigar




låt oss lyssna
tillsammans




och purpurfjärilen
kom





han
skådar


in i bergs ögon



pannor är målade i
cinnober


apachetårar stiger




vita fjädrar
är satta


i bergsträdets hår




han ser
en vit örn sväva




han vakar
med henne


vilken for in i regnbågsfloden




obsidian
håller han

i handens vänstra