Anna och Lasse kom med den första båtturen. En av oss flickor skulle alltid möta upp nere vid ångbåtsbryggan med en dragkärra för att hjälpa till med alla varor som levererades till serveringen. Alltid färskt vetebröd och Annas specialitet Furstekaka, mjölk, grädde och drickabackar.

Badgästerna formligen vällde ut ur båten och alla ville visst komma först fram till kiosken för att hinna hyra badhytt och vindskydd mm. Anna gjorde sig ingen brådska, gick som en värdig madam i sin egen takt och öppnade sedan kiosken långsamt för att riktigt visa att här var det hon som bestämde.

Hildur hade lyckats få fart i den nysotade spisen och vattnet i den stora kopparbehållaren med avtappningskran hade börjat värmas upp. Ytterligare en 10-liters kaffepanna med nykokt kaffe puttrade på spisen och väntade på gästerna,

I kiosken tog Anna emot de första beställningarna.skrev ner dem på nummerlappar som sedan vidarebefordrades till mig och Anita. 2K+B betydde 2 kaffe med bröd. Priset 1:75 ,I detta ingick vetebröd, sockerkaka, brunkaka och 2 sorters småbröd.K+F stod för kaffe med Furstekaka.( 2 kronor), SO = smörgås med ost ( 1 kr) SS= smörgås med skinka ( 1.50 )

Vi dukade brickorna och serverade så snabbt vi kunde. Vi var ju alldeles ovana från början men det dröjde inte så länge förrän allt började löpa som på räls,
Emellanåt fick vi packa picknick-korgar som badgästerna tog med sig ut på klipporna. Ofta var våra gäster trevliga och vi fick dricks. För det mesta 10 öre och i bästa fall en hel 25-öring. Dom småpengarna lade vi i en gemensam kopp, räknade slantarna varje kväll och delade lika mellan Anita och mej.

När vi klarat av den första dagen utan att ha hunnit varken äta lunch eller tagit någon fikarast så tog Anna och Lasse sista båten hem tillsammans med de allra sista gästerna. För oss återstod då att städa upp på stranden, hämta in stolar som hörde till serveringen, plocka in vindskydden, sopa ur badhytterna och leta upp korgarna som vissa personer struntade i att ta med sig från klipporna. Ibland kunde klockan bli sju innan vi var färdiga med våra sysslor för dagen och själva kunde ta oss ett dopp. Då låg stranden för det mesta i skugga och vi kröp upp på " våran hylla" för att få en strimma sol och vila oss en liten stund.

Hildur lagade maten åt oss. Vi fick äta vad som serverades. Det var ju Anna som köpte med sig mat till oss efter sitt huvud. Någon stor variation blev det inte. Korv, fläsk, pölsa och blodpudding, gröt på morgonen .

När vi äntligen blev lediga för kvällen hände det att vi kunde låna livräddningsbåten och ro ut för att fiska. Fiskeredskap hittade vi i det lilla uthuset. Någon gång hade vi turen att få en fin torsk på kroken och då blev det kalas och variation i den enahanda kosten.

Allt var ju så nytt för oss och vi ifrågasatte aldrig våra arbetstider eller sysslor, När det hade gått ett par veckor undrade vi om vi inte skulle kunna få åka med in till stan någon lördagkväll och åka ut med första båten på söndagen. Hildur kunde göra det närhelst hon ville, men inte Anita och jag. Vem skulle då städa?
Anna var helt obeveklig.

Kvällarna kunde kännas ganska enahanda ibland. Vi var i det närmaste avskurna från den övriga världen. Någon radio hade vi ju inte, och glädjen var stor om någon badgäst lämnat en tidning på stranden.
(fortsättning följer)




d