Sommardagarna blev hetare och hetare. Solen stekte från en klarblå himmel. Inte ett moln syntes på flera dagar. Badvattnet var 26 grader varmt och badgästernas antal ökade dag från dag. Inne i köket var det hett som i en bastu. Hildur eldade dagarna i ända för att kunna koka kaffe.Sanden var het och brände genom skosulorna. En flicka från andra sidan av ön anställdes för att diska och en liten gubbe kom en gång om dagen och högg ved.

Grädden surnade, men det gjorde inte så mycket eftersom en mängd brännmaneter invaderade badviken. Massor av badande brändes av manettrådarna och den enda lindring som fanns att få var just sur grädde.
Chokladen i kiosken smälte ner till oformliga klumpar. Anita och jag fick köpa den till halva priset.

Lasse gick omkring och sprätte på stranden. Spände musklerna när han passerade några snygga tjejer och var brun som en pepparkaka. Mycket effektfullt till hans blonda lockar. För övrigt gjorde han ingenting, ville inte ens hjälpa oss att hämta varor nere vid båten ett par gånger om dagen. Skyllde på att han hela tiden måste hålla ett öga på vad som hände i vattnet och på land.

Mycket riktigt så inträffade ett allvarligt tillbud en dag. En äldre man simmade omkring ett stycke ut. Han fick kramp och bottnade inte utan sjönk under vattenytan upprepade gånger. Lasse lyckades under applåder få upp mannen på land. Någon konstgjord andning behövdes inte och den äldre herren hämtade sig snart. Då drabbades hans fru av en chock. Hon hade svagt hjärta. Vi fick bädda ner henne i en av våra sängar och pyssla om henne tills allt lugnat ner sig och paret kunde ta en sjötaxi in till Strömstad.

Anita och jag jobbade bokstavligen talat i vårt anletes svett. Någon tid att ta ett dopp under dagen fanns inte på kartan. Vi turades om att pumpa iskallt vatten ur brunnen och att sätta huvudet under. Det värkte i huvudsvålen men svalkade av oss för en stund.

När stranden tömts på folk och vi gjort våra sysslor satte vi oss efter kvällsdoppet på "våran hylla" och njöt av de få solstrålar som nådde dit. En kväll bestämde vi oss för att låna livräddningsekan och ge oss av på en fisketur. Lyckan stod oss bi och vi fick två fina torskar på kroken. Sedan ekan dragits upp på stranden skyndade vi oss upp till Hildur med fiskarna. Hon fileade , panerade och stekte fisken gyllenbrun. Mätta och glada kröp vi ner i våra sängar och sov gott hela natten. Morgonen efter gjorde vi en fruktansvärd upptäckt. Livräddningsbåten var borta!
(fortsättning följer)