Och ge mig gärna lite kraft också,
när Du ändå är igång....
Som en mask på kroken,
kränger och vrider, i vanmakt och
vetskap om att att inte komma loss...
Att se och höra och ändå inte
kunna förändra...
Att älska och hata och hoppas
att en dag.... i vetskapen om
att det är en omöjlighet!
Ge stumhet, ber jag Dig!
Och jag skäms för min bön.