Inte vet jag hur Anna bemötte den norska journalisten, men vad jag förstår så lät hon sig inte imponeras av en ilsken reporter. Tror inte att hon talade med den äldre mannen på stranden heller som förresten tillhörde stamgästerna, för mycket riktigt så kunde man dagen efter läsa i ortspressen om det skandalösa uppförandet på en svensk badstrand med bild och allt. Så var det på den tiden. I dag skulle väl ingen bry sig.

Med tanke på detta så kunde vi inte förstå Annas prydhet i andra situationer., Vi måste ju tvätta våra kläder för hand och hänga dem på en tvättlina uppe i skogsbrynet. Vi blev strängt tillsagda att det fick inte hänga några underkläder där under dagen så länge det fanns gäster kvar på ön. Det skulle tydligen kunna väcka indignation.

Inne i Strömstad fanns två stora restauranger, Laholmen och Skagerack. På kvällstid var de väl frekventerade av otaliga sommargäster. Det var fint att gå på restaurang.

Annas stora hus mitt i Strömstad gjordes inför sommaren om för att så många rum som möjligt skulle kunna hyras ut. Hon var väldigt noga med vilka som skulle få hyra av henne. Som den titelsjuka person hon var så dög endast direktörer, doktorer, advokater och en och annan kapten. En flicka som hyrde av henne året om fick flytta ut på uthusvinden över sommaren.
Anna var den verkliga affärskvinnan som såg pengar i allt.

Det hände att hennes hyresgäster bjöd ut henne på restaurang och vi fick alltid dagen efter höra en detaljerad beskrivning av vem hon bjudits av, hur hon var klädd, vilken mat som ätits o.s.v.

En söndag minns jag speciellt när hon stod med något drömskt i blicken och berättade att den kapten hon varit ute med kvällen innan hade sagt till hennes väninna " En rasande stilig kvinna, den där Fru L......." Jag såg på henne och tänkte i mitt ungdomliga sinne : Vad kan det vara för stiligt med den där lilla lönnfeta tanten med färgat hår. I mina ögon var hon gammal, drygt 50 år.
(fortsättning följer)