Redan medlem?
Logga in
|
Jag bryr mig om mina medmänniskor och vill gärna bära deras gråa också, men ibland orkar man inte. Denna text handla om när man själv ramlar i ett svart hål och inte orkar ta in och bära andra.
Orkar inte lyssnaOrkar inte lyssna Hör mitt skrik Jag är inte hon Han är inte jag Orkar inte bära din Jag måste bära min Den bränner innanför ögonlocken Den skriker i mitt bröst Den syns inte utanpå utan bärs med styrka Skalet spricker men läker fort innan det blir hål Själen är full av hål, men det syns inte utanpå Idag orkar jag inte bära din, jag måste bära min Smärta.
Fri vers
(Fri form)
av
livspoesi
Läst 268 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2014-07-15 21:56 
|
Nästa text
Föregående
livspoesi |
