sommarfötter
dansar



bara
nakna skimrande



droppar av klaraste
källtoner





blå
skriver nattens penslar


gräs
andandes plymer




bäcken
ådern porlar


mjuka silverblad



hon vakar i natten
håller sitt hjärta i handen



shamanen
leder hennes
stämma




du kan se
du kan stirra
du kan blicka du kan skåda
seendets källa är det tömda ögat

se
örnen
väva vid
se
cirklarnas skönhet
du kan stirra dig blind
det vackra är att när ögat
blindas ser du livstonerna genom det tårade ögat
så säg;
vad är denna slöja



du kan skriva
du kan måla
i allt finns toner
kanske differenser
upplevelsen är det tömda bladet
det ovikta bladet



sorgen
i hennes blick



tjärnens
mörka djup


i visshet av
det kommande




så gärna
hade jag


stannat ännu en stund

drömmen
hanns ej svaras




tyngden
i mina händer

drar mig
ned




jag draggar i floden
efter

de förlorade
mynten




kastas ut
över

kanten



så
är jag ett vattenfall


i vilket du kan vila
din blick



mynten
är


dropparna

vilka skapar

helhet



tonfallet
stannar


stelnar i en sekvens

av
stillhet





han med bronshud
med korpsvart hår

lyfter händerna med
slutna ögon


släpp dina hinder kära


tonfallet
skälver

han dyker in i
vattenfallets

tonhöjder

jubelrörelsen
lyfter bladen av ögonen





de vilda
dansar

i nattens
silverblå
vita


ur moln
gyllenguld skiftande
in i

cinnober


lade de mantlar
till

ängsmarkers djupvioletta




ljuden
hetsljuden


lägges i vaggor


modern
vindmodern


väcker tonerna
ur vindarnas trumma


mjukt
vaknar

jordens hjärta




de vilda
vackervindarna
dansar

i ängsögas origo




grytan
i skogen

bubblar vatten



hon häller grynen i

manna
sagogryn

önskegryn




en klick gyllensmör

smörgömma



rör med rönnsleven
staven

den täljde silverskäran
i koppartonsnatt




elden sjunger
grytan ler



i skålar av
träd gåvor


gives barnen
gröt med mjölk

och sylten den röda eller blå



hon har kokat denna gröt


så länge
alltet

kan
minnas





de rev
livsarket i tvenne




de handlade i
sned
vriden
vrede


ångande
bubblande
fräsande

syra
satt




när vreden stillnat

slöts handen
mjukt
runt
vredet

ögonportar gled mjuka



fram trädde
plåtens mönster


det ristade med silver
nål




cirkeln slöts
arken
lades sida vid sida

åter i ett


flög den skarpblickade

av vad
av vem


kanske skönhetens svarsvilja



hon lystrar




en stämma
ljuder

sorgens klang

så omfamnar mitt hjärta


såren
taggarna
dig
gavs



kan detta giva dig mod
inse

stämmans allomfattande
toner
klanger

kanske
du ser


sorgen vara djupet
ur vilket valarnas urtoner stiger



så är jag
en dansande droppe


regn




ett ord
skänker jag dig
i korgen

till din färd




ingress
viskar



nu har jag rört i morteln
i femhundra dagar
dessa utan gryning

dimman allt tätare sjönk in
i det bergsbågar
skälvde

nu har jag rört i morteln
i femhundra dagar
dessa utan gryning


nätterna är många
många

fler
fyllda med skymnings
ögon

månportarna har bjudit mig in
undervisat mig
i spannens fyllan

hur skålarnas toner frigörs

månportarna har bjudit mig in
arton i nionde monader

hur många varv hon vandrade
med mig intill
sitt hjärtträd

det vet
morteln
det
vet
skålen

färgerna är runna ut ur
mina händer

må
må det ske

hon planterade mig
i dukens hörn
fyra
i mitten mitt hjärta

penslarna hålls av oraklets stämma

i nätternas
klara

bredes duken ut

fästen
festen
är dukade

blixtar slår ned
regnbågsfolken vakar runt trumman
åskan mullrar
hjärtrymd


facklor tändas
åska
åser

kvinnan vilken dansar
stilla

stilla

utan en min
skimrar hennes ansikte
i månmoderns händer


frid
stillhet

utan en min

minns
minns

den
du
är


oraklets stämma

målar
havsduken


dropparna faller tunga
ur väktarnas kannor
pannor

ur mittens öga
öppnas droppar

knoppar

är svävande
lotusar


däri
stannar morteln

sädesaxen klingar





så
flätar hon banden
allt tätare



vindpinan
krafsar


martallen kvider



så flätar hon
banden allt tätare


muren
växer i styrka



hur
skall jag kunna giva mig
hud




utan att hjärtat mitt
brister


hur många lager av
murar

utan
luftfickor




martallen kvider


gör dig ej
detta


så
flätar hon banden
allt tätare


muren växer



muraler
skyms






i det hon sluter händerna
runtom
elden