Vi talar om vår samtid
Jag tror jag berättar om en debatt mellan politiska motpoler
om individens frihet och solidaritet
Och plötsligt kommer vi in på
Vit, medelklass, medelålders man
En individ med så mycket makt och så många privilegier i vår samtidshistoria

Du känner dig utsatt
Säger att det är ett problem att de som kämpar för ett jämlikt samhälle pekar finger åt dig och säger du ska bort du ska inte existera
Du som också kämpar lika mycket, i varje ord i varje sekund
Hur ska du kunna kämpa sida vid sida om de som kritiserar din existens?
Du sätter dig i en offerroll

Jag förstår inte vad du menar, hur du menar eller varför du säger så
Du pratar om din utsatthet
Jag vill skratta jag vill skrika
Säga vad är det du säger
Det är komiskt och sorgligt på samma gång

Att du som konstant suktar efter kunskap för att förstå
Samhället och det inre
Och talar om livet, kärleken och sorgen
Som någon som har levt, älskat och gråtit
Att det är dig du vill fokusera om när vi egentligen pratar om strukturell rasism och patriarkatets järngrepp på samhället

Och i mitt försök att hitta ord
Då för att försöka förstå vad du faktiskt säger
Nu för att analytiskt berätta, förstå och återge
Så inser jag min okunskap, min maktlöshet

Och kanske också
Om hur vi pratade om en debatt mellan två politiska motpoler
Om hur vi egentligen pratade om oss