marängmoln
seglar




de lyfter
tyngden

upphäver tyngdlagen




lagen om
att ej tillåta

lindansösen
dansösens övade lätthet




och vem
är hon

dansösen






hägern
den vita
stigen ur pyramidens gång

drar lyssnarsjälen
lätt i öronsnibben
till vidgande av hörselgångar





mjukt
faller


klädnaden ned





hon stiger ur fållen



dyker
in
i


havets azur





han följer
en kvinnas färd




upp
stiger hon



en sjöstjärna




lägger en vit anemon
vid hans


stegfölje





han tager hennes hand


berget
bar dem i natten




nu
reser de sig
ur höljebladet


ser
in i varandras
ögondjup




rör morgonblommans
opalskimmer




dyker
in i havets
mottagande händer




skogsfolken
fröjdas


älskar vattenfallets gryningsdanser





ser du
en gång
det var en gång
är likt ökensandens vågor





vinden
reser sig



ur bojornas
härbärgen



hon reser till länderna


där klipporna är händer



vilka giver
havet



fart





roten
de grävde om

roten
varrunt
de myllade in


ljusskogarnas
umbrapärlor


tiger
i begrundan


framstiger
skimrande toner
i umbra

tiger stiger in i bilden



roten
de grävde om
roten varrunt
de myllade in


ljusskogarnas bud


där
i kretsen vakar
en tiger


kommen ur milsvidas färder


han har följt
akaciablommans

månblivan


det växer
en akacia

på hennes grav



hon skänker värme
in i rotens stämma


och han
rör
vid

hennes vandring





hon vandrar
i det vackra
saktmodets stämma


mon
omsluter

hennes fotblad


revor
läker
hennes blödande minnen


stenar lägger mantlar
runt hennes axlar


skymningen
en glödande eldskål


bränner ärren
in i askregn




hon stiger upp
stiger

in


ser du
en gång
det var en gång
är likt ökensandens vågor


hon bär
lågor
i handskålar