Ett sagorum tungt och svalt
och avklätt.
Syrefattigt
ensamt och tillslutet







Som en vind med leksaker
spindelnät och gammal interiör
såsom porslin silvertyg och rockar







Det halvmånesformade
vindsfönstret
där Ugglan har sin boning







Denna morgon skär sommarsolen
genom granarna
ett lågt dis över daggen skingras
borta på ängen







Det går att skönja en väg
men bara förnimma den där
någonstans







Där bland det höga gräset
och grenarna från törnbuskarna







I ett av det förfallna torpets rum
står en spjällsäng
i gaveln hänger en speldosa







Snöret har bleknat
men det vita porslinshöljet
med den lilla flickan
tecknat på







är otroligt väl bevarat
antagligen köpt
på någon marknad
i slutat av det förrförra seklet







Barnet som en gång låg där
ligger sedan länge begraven







på närmsta socknens
kyrkogård
för längesen har
det slutat att vårdas runt







tidens gång sjunker tillbaka
till det hon en gång kom från








Ugglan landar om kvällen
Dess fjädrar glänser
i månskenet