Dödens drängar färdades i västerled
De skar livslina på livslina
Och var stolta över sitt värv

De hade få helgade ting
Kniven som såg ut som en lie
Välsignelseskålen där de hällde förgängelsevatten
Över den döende
Samt skodonen som följde med i deras liv

Vidden av deras förvärv berodde på
Vad den döende hade blivit utsatt för
Ju värre desto fler tysta stunder

Tron var de första de glömde bort en gång
För de såg bara döendets tomma portar
Tankarna om deras arbete blev lika stora
Som murarna till dödsriket
Men de går här ännu
Och väntar på att avlösningen…