Den Treudd av det som dömts att vara allt.
Utan djup, så skör,
förtärs utan ansträgning av salt.
Smälter bittert I smör.
Efter sig lämnas en sörjande kör.

En sökande ensam lykta, trevande.
Desperat.
Bara för att då sedan
förlora allt.

Ljus

Mening

Gnista

Av tre vindilar, tunna som spindelvävstråd.
Nu finns ingen räddning trots alla goda råd.


Det som alltid saknades och aldrig fans.
De två som tillsammans
Förgäves
Försökte dansa två olika sorters dans.

Fem, tillsynes svaga grenar.
Nya skott, som kan krossa sten.
Bryta ben.
Strålar av ett sken.
Där ingen kan förstå eller se
Än de fem andra, väntandes,
Tålmodigt.
Försök, modigt, le.

Förgäves, var det sagt.
Så plötsligt, I otakt,
Med hela existensens nyck
Trots olycksbådande förtryck.

Förgrenas.
Förenas.
Hemma.