När ljuset flyktar
och dagen föder
den natt, som rymmer allt,

skall bägarn tömmas,
till bredden fylld
av både sött och salt.

Och ingen oro slätar
lakanen uti Din bädd
Där med båd svett och fasa
Du känner Dig så rädd.

Men nästa natt
är kudden strödd med rosenblad
och hjärtat Ditt har ro i sinn
Då slumrar Du så nöjd och glad
och glädjebägaren
är skön och stinn.

Det är en bit av livet
att möta mot-och medgång,
med mörka tankar
såväl som skratt och glamm
i livets kanske smala prång.