När jag om kvällen drar mej tillbaka
i mitt skrymsle.

Endast en liten lampa.
Ett dunkelt ljus

där vid högar av böcker, kläder om vartannat
och så mina tankar som nästan tömmer sina egna berättelser.

Det blir nästan tomt
i denna märkliga tystnad innan läggningsdags

sittande vid sängkanten,
små droppar som slår mot fönsterglas.

Ovanför tassar den gamla mannen av och an.
Lampan släcks, andetagen avtar,

endast pulsen slår i viloläge,
Låter täcket begrava huvudet,
stänger ner ögonlocken

och orange rött flimmer fladdrar bakom
innan drömmarna tar vid.

Jag drömmer ofta om en plats jag befinner mej,
där finns vatten och broar,

ibland befinner jag mej i en buss.
ibland på hällar

där backar och viadukter knyter
en krans av blodkärl.

där skymtar i bland nån gång om året
som i en minnesbank min mamma som varit död i elva år.


Min pappa som varit död lika länge
men i en annan minnesbank

Jag drömmer att jag måste passa en tid och resa hem,
har funderat mycket på vad det betyder.

Om morgonen när jag vaknar till en ny dag i livet.
Att snabbt möta den och göra sej i ordning.

All den energi som håller mej frisk.
Jag vet att det inte kommer vara för evigt