Med saknad minns löven sin lyckliga tid
då vart och ett, likt stjärnorna,
hade sin givna plats i universum.
Nu rasslar de fram över asfalten i oordnad flykt.
Likt hemlösa uteliggare driver de runt,
ständigt bortkörda från tilltänkta viloplatser
av en nitisk novembervind.