Jag drivs av de sångerna.
De viskar på spröd ton och vilar
berättar om en plats
där alla bor

på en plats där allting är gratis
där ingen blir över ingen
ingen på gatan som fryser ingen
när kökslamporna sprider sin värme

Jag drivs av ett förbannat tillstånd
och skulle kunna starta revolution nu
har alltid flugit över murarna
har aldrig bli deras slav

Jag hör en annan sång
Den går genom kraftledningar
och ut i våra vardagsrum
där vi sitter
och matas med skit
där även jag
sövs in

Skymtar i ett lager av masker
och rustningar
när jag i grund
och botten
är naken och rädd

Ibland har jag bara lust
att packa och dra
jag vet en havsvik ut
eller kanske tågen
under jorden
mil efter mil
i hela mitt liv

De sångerna
är hårda
de sångerna är unga
och de står med spygröna jackor
på bladen på helikoptern
resten är en gåta
för allmänheten
hur de kan gå upp och ned

Men tystnaden är värst
dess fioler som dryper av ångest
grinar på låg volym
i små high tec högtalare uppskruvade
i var hörn

brevinkasten slår
av korsdraget från botten
finns så många sånger
på var våning
så många rader
som skrivits om oss