En blåsig augustilördag
hittade jag Bruno K. Öijers
Samlade dikter i Simrishamn.

Kanske dumt och onödigt.
Inget jag letat efter.
Inget jag behövde. Men...

"Alla pocketböcker 69 SEK"
den här dagen, bara den här.
Den tyngsta. Hyfsat kilopris.

Ett annat ex hade samlat damm
ett par år i bokhyllan,
ett hundörat containerfynd.

Jag gav det till
min skrivarvän hösten 201o.
Öijer var idolen.

Han försökte leva och skriva
som honom utifrån
fantasi, förmåga och plånbok.

Två år senare lyckades han,
medan giftet verkade:
svart, smidigt läderbälte med silvernitar.

En grå cell.