Min vän

se hur tapetblommorna

fäller sina tårar

I de övergivna husen


de gråter

över alla de som bars ut

på en bår


för att lillasyster

bara torkade spyor

och aldrig fick spela boll


Flaskorna

ligger krossade på golvet

och Johnny går barfota

omkring I detta Kaos

medan han letar

efter en väg ut

men någon släckte

det sista ljuset


jag vet vem


detta sker

medan rebellen

sparkar snuten

I skrevet


och krossar hans solglasögon

I sin hand


någonstans

måste hatet ta vägen


nu

tar jag hans pistol

ur hölstret

och skjuter honom

I huvudet


blodet

ligger I en pöl

på gatan


sedan

går jag lungt

därifrån


men långt senare

inser jag mitt misstag


för hämnden

är inte min

utan Guds


så vi spolar tillbaka filmen


till korsningen

där förlåtelsen

och försoningen möts


för kanske

var det den

Johnny letade efter


bara Gud

vet vad som fanns

I hans hjärta

I det ögonblick han dog