Skuggan av en tågstation
en stad i spegelglas
snön på läpparna
är av glödlampor

Dörrarna är öppna kroppar
och vi passerar varandras själar i solnedgång
hjärtat är en korridor in i en skådeplats av liv
någon saknar ett hjärta
platsen är begravd i murar

Jag minns byggkranarna som reste oss
varje liten bult höll om dej

Ingen ser hur trädkronan hänger lös hur kvistarna pekar mot oss
vattnet är på en planets kind det är en tår som flyter runt och saknar sin syster månen så långt bort

Barnet i sandlådan tänker ingen frågar någonsin vad
ser bara hur hon låter sanden försvinna ned i hinken

hur huset ovanför henne tittar ned på henne som för att skydda henne hålla henne till sina varma hem.

Livet och de tusen åren med sina grå dagar av regn och blåst
en hinna av glas och mörka ögon som tittar ut
förnimmer om dagar som varit och dagar som kommer och att denna bara är en tidsfråga innan var och en av blommorna hon vattnar ska vissna



(C) Lars Gullberg

F.D kulturföreningen OASEN I RÅGSVED