Jag saknar honom redan.
Jag har förlagt mitt hjärta, någonstans mellan alla dessa känslor.
Lyssnar för att kunna lokalisera, dess pulserande tempo och takt.
Hjärtats rörelse av och an, i tonen av vi, vi, vi…

Denna ljusa, varma, trygga och sköna sommarmorgon, är separation och avskildhet inskriptionen.
Mannen som är föremål för min ständiga längtan, väntan och förundran; Hur gick det här till? Mannen som jag alltid vill hålla i handen, smekandes hans handrygg, handens insida och vara nära, nära.
Kärleksdrogen. Afrodisiakum.

Att ha en relation till, kunna relatera till, någon.
Och i relation, förhållande till resten av världen, är kärleken en ö, boende av två.

Och samtalen om natten.
Kärleksfulla ord om morgonen. Skratten i friska luften och allt, allt som dessa samtal och kärleksförklaringar handlar om. Att vi fann varandra… Lycka, glädjerus, den djup tillfredsställelsen att få vara två sammanhörande.
Det som för en tid sedan var otänkbart, orimligt, osannolikt; Ett möte av två.
Och bådas alla våra val; kärlekslös ensamhet, avskildhet, på egen hand och undvikandet av tvåsamhet.

Nu vilar jag mot hans vackra hud.
Vilande mot hans kropp. Mjuk, fin och trygg.
Mina händer känner, letar, bekräftar och berättar i tysthet; Älskade du. Älskade vän.
Denna morgon, separation.
Denna morgon, åtskildhet. Lösgöra oss från varandra.
Våra sammanflätade fingrar, ska få bo och vara, verka, på varsitt håll.
Separera ett från två. Subtrahera.

Passerande dagar och vi vick äga varandra några solvarv och i månens tideräkning. Sammankomst. Dela, och vara två.
Kroppsliga yttringar och tankar; inte redan, inte igen och när..? När ses vi igen?
Återkopplingen till vardagen; utan sällskapet, avskild avskildhet och eftertrakta, hungra.
Detta ständiga mantra; längtar, väntar, vill mer, önskar och när, när, när…

Jag saknar honom redan.
Och jag har förlagt mitt hjärta, någonstans mellan alla dessa känslor.
Lyssnar för att kunna lokalisera, dess pulserande tempo och takt.
Hjärtats rörelse av och an, i tonen av när, när, när…

Väl Mött / Janne