Dagens första timmar. Frostbiten morgon.
Iskristaller, på lånade fönster. Kyla, över tillfälliga golv.

I mina drömmar, letar mina frusna fingrar, efter dig.
I det som är min nattliga vandring, söker min frostklara andedräkt, dina lungor att fylla med kristallklar luft.

Min hand letar, över din kropp.
Mina händer söker, läser din hud, för att försöka förstå, varför, vem och hur…

Varm, värmande, värmer.

Och din röst lämnar dimmor, över rummet.
Slöjor av dis, dansande kring gavlarna på vår bädd.
Ge mig mitt sköra hjärta tillbaka, viskar jag.
Ge mig mitt liv, att äga och ha.

Smeker, kysser och älskar, dina varma trygga varsamma händer.
Älskade du. Älskande jag…
Kyss mig! Ge mig löften och säga att du aldrig lämnar mig.
Svaret jag får, förfogar över och har, är lika kyligt, som morgonens första timmar.

Du har lämnat mig, i tystnad och kyla.
Du har lämnat spår, på min kropp.
Dina smekningar är ärr, i min själ.
Dina andetag, är kärlek som inte funnit hem.
Du har varit här! Bevis finns.
Denna frostbitna morgon, är lika kylig, som ensamheten i kroppen.

Tystnad, är ditt svar…

Väl Mött / Janne