Utan att veta varför
höll prinsen in hästen och lystrade.
Tystnaden öppnade sig
likt en blomma som slår ut.
Han fyllde sina lungor
med doften av det ljudlösa.
”Kom”, viskade tystnaden
tätt intill hans öra.
Då avvek han från vägen
och red rakt in i skogen.
De väldiga kronorna
slöt sig girigt kring honom
som regnmoln runt solen
eller som vågor över ett förlist skepp.
Kvar låg den tomma vägen,
kantad av de orörliga träden
som teg om sin hemlighet.